Presentation
Jean-Marie Jadin
Marcel Ritter
Ett seminarium om njutning hölls i Strasbourg mellan oktober 2004 och juni 2006 under ledning av Jean-Marie Jadin och Marcel Ritter. Detta verk vittnar om dess efterdyningar. Det är resultatet av omskrivningsarbete på de flesta av de tal som faktiskt hölls..
Läsaren får en kronologisk resa genom hela Lacans verk. : Seminarier, DE Skrifter, Konferenser, intervjuer och olika insatser. Denna kronologiska snedvridning gjorde det möjligt att lättare identifiera ett begrepp vars utveckling går igenom hela Lacans undervisning.. Även om det tar form och konsistens vid olika kristallisationstider, spridningen över tiden av detta koncept gör det svårt att närma sig. Det var därför nödvändigt att följa de olika stadierna av dess tillkomst så nära som möjligt..
Även om det kan ses implicit i Freuds text, njutning utgör inte riktigt ett freudianskt begrepp. Freud använde sällan termen " njutning » och aldrig i den meningen att Lacan gav den så radikalt skild från njutning, « Lusta ». Faktiskt, Lacan lånade termen njutning från Hegels text där motsättningen mellan begär och njutning redan är uppenbar.. Han hänvisar också till termen "substans" hos Aristoteles för begreppet "att njuta av substans" och till begreppet "mervärde" hos Marx för begreppet "mer-njutning"..
Njutning introduceras av Lacan först som en "uppfattning" i motsats till begäret. Sedan från seminariet Etik psyko, den tar sin plats bland de viktigaste begreppen inom psykoanalytisk teori.
Från och med då, Utvecklingen av detta koncept kommer att baseras på en rad grundläggande begrepp, vars huvudsakliga gäller njutning med kroppen – "det finns bara njutning av kroppen". Kroppen ska här förstås som kroppen präglad av språket. Njutning är alltså ett gränsbegrepp som ligger i föreningspunkten mellan kropp och språk och tal.. Det är kopplat till psykoanalysens huvudsakliga grundläggande begrepp som det omedvetna, upprepningen, impulsen, önskan, ämnet. Elle constitue aussi un repère essentiel pour la pratique psychanalytique en raison de ses rapports avec le symptôme et l’interprétation. Till sist, elle apparaît comme une notion centrale pour penser le rapport entre les sexes.
Trois interventions n’ont pas été soumises à ce travail. Deux ont été remplacées par des textes rédigés respectivement par Jean-Marie Jadin et Marcel Ritter.